Elektricitet har varit känd sedan antiken, men det var under industrialiseringen, som inleddes under senaste delen av 1700-talet, som användandet av energi verkligen tog fart. På 1800-talet började man tämja elektriciteten och 1879 visade Thomas Edison upp den första fungerande glödlampan. Nikola Tesla var den som skapade växelströmmen, som är bättre på att leverera elektrisk laddning över långa avstånd. Det var växelströmmen satte fart på samhällets utveckling under 1900-talet.
Telegrafen var den första apparat som använde elektricitet i ett större system. Den konstruerades av amerikanen Samuel Morse 1837 och snart började ett telegrafnät växa fram, först nationellt men sedan även globalt. I Sverige anlades den första elektriska telegraflinjen år 1853 och det var mellan Stockholm och Uppsala.
En annan viktig elektrisk uppfinning var telefonen, som Alexander Graham Bell tog patent på 1876 och det blev genast omtvistat. År 2002 slog kongressen i USA fast att den som egentligen uppfann telefonen var italienaren Antonio Meucci.
Elektricitetens intåg i Sverige
Under hela 1800-talet var det nästan bara till belysning som elen användes i Sverige. Den hade också konkurrens av gasljuset och fotogenlampan, som även de var nymodigheter vid denna tid.
År 1876 tändes elektriska ljus för första gången i Sverige och det skedde vid sågverken Marma i Hälsingland och Näs i Dalarna. Resultatet blev att de dittills så korta arbetsdagarna under vintertid kunde förlängas och produktionen ökas. Glödlampan var ännu inte uppfunnen, utan de använde båglampa där en elektrisk ljusbåge uppkom mellan två kolbitar. De fick ett starkt, men ojämnt ljus som aldrig lämpade sig för inomhusbelysning.
Det tog tid innan det elektriska ljuset blev mer allmänt förekommande. Sveriges första elverk öppnade i Göteborg år 1884. På landsbygden byggdes också elverk och år 1893 fanns 100 elektriska anläggningar i Sverige. De användes främst av industrin och i hemmen var fotogenlampan fortfarande den billigaste och vanligaste typen av belysning. Efter första världskriget började elektrifieringen av Sverige komma igång på allvar.
I slutet av 1800-talet började järnvägen elektrificeras i Sverige. Ofta fanns de vid industrier, men 1895 öppnades den första elektriska järnvägen för persontrafik, den 11 km långa sträckan mellan Stockholm och Djursholm. I början av 1900-talet elektrificerades spårvagnstrafiken i Stockholm och Göteborg. Även i andra städer byggdes nu elektriska spårvägar. Järnvägens stambanor elektrifierades under 1920-talet.
Elektriciteten når hemmen
För de som i början av förra seklet bodde i städer med elektricitetsverk blev elen en del av vardagen. Det kunde finnas elektriskt ljus på arbetsplatsen, samt på gator och i offentliga lokaler. Intresset var stort för att även dra in el i hemmen. År 1900 var privat el inte helt ovanligt i städer som t ex Stockholm och Göteborg.
På 1910-talet tog utvecklingen på nytt fart. Flera elektriska kraftledningsnät byggas runt om i landet och kraftstationerna blev allt större och ledningsnät började byggas ut i större omfattning. Även landsbygdens elektrifieringen började ta fart, fast vissa områden fick vänta längre. År 1938 var fortfarande mer än var tionde svenskt hushåll utan elektricitet.
På 1930- och 40-talen blev de elektriska apparaterna del av människornas vardag. Elmotorn gav möjlighet till rinnande vatten och därmed även vattentoaletter - apparaterna sparade tid och de hygieniska villkoren förbättrades. Radioapparaterna gjorde det möjligt att lättare ta del av samhällsinformation.
Kraftkällor
På tidigt 1900-tal var det vanligt att elen kom från turbiner som drevs av strömmande vatten. Andra turbiner drevs av ångmaskiner som gick på fossila bränslen som kol och olja.
Vattenkraften blev den viktigaste energikällan i Sverige. De större kraftstationerna började byggas under 1910-talet och framåt, främst i Norrland. Kolkraftverken var under första halvan av 1900-talet en konkurrent, men kom att få mindre betydelse då Sverige på 1970-talet började bygga kärnkraftverk.
Idag har kärnkraften, tillsammans med vattenkraften, stor betydelse för den svenska energiförsörjningen, men kärnkraften har alltid varit omdebatterad. Det är främst riskerna för radioaktiva utsläpp som har lyfts fram som en nackdel med kärnkraft, vilket de senaste decennierna har stoppat all vidareutveckling i Sverige och har gjort att de har avvecklats i Tyskland. Men de senaste åren har opinionen börjat svänga och den börjar åter bli allt mer accepterad.
Oljekrisen vintern 1973–74, de allvarliga kärnkraftsolyckorna i Harrisburg och Tjernobyl och den allmänna miljödebatten om jordens begränsade tillgångar, gjorde att politiker och allmänheten på 1980-talet började leta nya lösningar till energiframställning. Satsningar som gjordes blev startskottet för vindkraftsindustrin på 1980-talet. Till exempel startade Bjäre Krafts första vindkraftsverk år 1989 utanför Torekov. Vindkraften har vuxit kraftigt de senaste åren och står numera för omkring 20 procent av den el vi använder i Sverige idag.
Solen är vår största energikälla, men än så länge är det ganska krångligt att förvandla solstrålar till energi. Kunde vi omvandla all solstrålning som når vår planet under en timmes tid till el, så skulle den täcka världens energibehov under ett helt år. Dessvärre kommer bara liten andel av elenergin idag från solkraft - i Sverige cirka 0,1 %. Anledning är att dagens teknik är både dyr och ineffektiv. Tekniska framsteg tillsammans med politiska krav, har gjort solenergin allt mer lönsam och mellan 2010 och 2015 har priset på solenergi halverats, men ännu mer utveckling behövs innan solen kan bli en stor energikälla. International Energy Agency (IEA) räknar med att solenergi kommer att vara världens största elenergikälla år 2050.
_-_28de80_-_f3e2346af45ad5374f2f4e73d876772913cb3c40.jpg)
